Ett inlägg, utan bilder
Hej, har inte bloggat på ett tag för jag har varit i en slags One Directionkoma. Har varit ute och stalkat de varje dag som de har varit här, och sätt de varje gång (utom sista dagen då de såg mig men jag såg inte de, förklarar sen ;) ). Det blir sammanlagt 6 gånger och sju om man ränkar med 13 februari. Vi hade hoppats på att få TRÄFFA de och kanske få en kram och säga något (vet inte vad för jag skulle antagligen glömma allt vad engelska heter och dra till med något franskt). Men så blev det inte denna gång. Men inte gråter jag eller ger upp för det (okej jag grät när de åkte hem men det var för att de är mitt liv och det var väldigt tydligt under de dagarna) utan det kommer.
Vi stod faktiskt utanför deras hotell flera gånger trots att många sa att de inte bodde där (det har jag lärt mig, att inte lita på folk, låter kanske hemskt men det är sant. Jag, Alex och Hedda tänkte på det förrut. Många (då menar jag poliser och personalen på hotellet) försöker lura oss ihopp om att man ska gå hem. Tyvärr (för de) funkar det inte alltid, även om jag går ifrån ett ställe där jag VERKLIGEN inte är välkommen så stannar jag kvar för oftast är det man själv som har rätt konstigt nog.
I alla fall, vi stod utanför deras hotell och väntade. Vi hoppades på att de skulle komma ut eftersom att det inte var så mycket fans utanför och alla var ganska lugna. Men vad gör de då? Jo de tar bakvägen! Jag vet att de är kända och sånt och att det antagligen är säkerhetsvakterna som tar ut de genom den vägen, men ändå. Jaja, ska inte vara bitter för jag fick se VÄRLDENS VACKRASTE MÄNNISKOR på en balkong istället (alltså fyra gånger) i rad. Och det var UNDERBART. Det är svårt att förklara känslan för någon som inte tycker om de och har upplevt det själv. Men man blir otroligt glad, glömmer bort alla bekymmer och allt man tänkt innan, man vill inte att ögonblicket ska försvinna och därför försöker man desperat att zooma in på mobilen och fokusera för att kunna ta bra bilder medan man skakar och skriker av lycka. Filmade även lite men det är mest jag som skriker. *Tumme upp* Men när de står på en balkong är det faktiskt tillåtet att skrika liiite tycker jag. Fangirlade grovt när jag hörde de prata genom megafonen (!!!!!), när Harry klappade händerna (hörde det!!!!!) och av MASSSOOOOR av andra anledningar. De är FAN PERFEKTA, förlåt för att jag svär, och de är såååååååååå sööööööööta och snyyyyyygga och allt!!!!
Fick även veta (typ första dagen?Jag såg alltså INTE detta.) att några tjejer hade blivit lite desperata i jakten på killarnas uppmärksamhet och ehm... dragit upp tröjan. Japp, och det funkade. Killarna stod och tittade, skrattade och log. Tycker ändå att det är lite roligt. Men jag gjorde såklart inte detta utan (oskuldfull som jag är) skrev jag en lite pervers skylt isället.
Tänker inte berätta vad det stod, lägger in en bild sen istället, men det handlar om det där med tjejerna. Sen hoppade jag upp på Alex axlar, för att synas ordentligt, höll mig krampaktigt fast och sträckte upp skylten (ett typ A3 papper?) och bad till Gud att de skulle se den. Och vet ni *tar ett djupt andetag* DET GJORDE DEM!!!!!! Eller ja, vi tror att Niall såg den först, log lite (man glömmer bort en hel del för man är helt tagen av ögonblicket) och sa något till Zayn som blickade ut över havet med skrikande tjejer (och några killar) och hittade mig och Alex. Han log och gjorde tummen upp. Jag får då panik och börjar skrika. I samma stund ser han detta och härmar mig och Alex och fanboyar och vinkar!!!!!!!!! ÄLSKADE MÄÄÄÄÄÄÄNISKA!!!!!!! Bröt ihop och ville bara gråta av lycka. Men Alex och Hedda skrek att jag skulle fortsätta hålla upp skylten så det gjorde jag. Försökte desperat att få de andra att se skylten. Vi tror att Liam såg den och log. Och Louis måste ha sätt den men han är ganska upptagen med sig själv, och det kan jag förså, jag menar har ni sett den mannen. Han är fan perfektion!!!!!! Sen när de underbara varelserna har gått in i bilen börjar jakte på de igen. Alla trycker sig ner mot vägen för att få en skymt av de genom bilrutorna (som tyvärr är tonade) och då gäller det att hålla ihop. Det gjorde jag och Alex men vi tappade bort Hedda i havet av alla människor så vi sprang ner till gatan bara vi två. Vi går nerför gatan och ser deras bil komma åkandes. Jag drar då upp skylten igen och vinkar så att min arm nästan ramlar av och springer efter bilen en bit. Märker sen att skylten är åt fel håll *tumme upp* men de MÅSTE ha sätt mig och känt igen mig (speciellt eftersom att jag hade sprungit efter deras bil en annan dag, tror det var dan innan?. I alla fall, nu ligger skylten bredvid mig och den kommer föralltid att vara helig för mig. Ska rama in den. Bryr mig inte vad folk kommer tycka om den när de ser den.
Man måste ha väldigt mycket tur för att kunna se de, eller asså efter några gånger så blir man van och börjar förstå liiiiiite hur allt fungerar men många saker fortsätter att förvåna än. Men många gånger har det varit att man varit på rätt plats vid rätt tillfälle.
Det har varit helt underbara dagar ots att jag varit kissnödig ungefär hela tiden, varit nervöst och bitit sönder mina naglar, spenderat en alldeles för stor summa pengar på onyttigheter istället för mat och spenaderat många timmar ute i kylan och regnet. Men allt det där vägs upp av att man får se de MEST UNDERBARA VARLSERNA NÅGONSIN. Och där inkluderas PAUL som är en av de coolaste personerna! Btw så RÖRDE HAN MIG!! Eller jag stod med min armbåge vid armen och då gick han in i den när han skulle förbi. Fangirlade då med! :D Vill även tacka Pelle (Bert) för hans utrop i megafonen och för att han var trevlig och informerade oss. Vissa poliser var också trevliga (andra var bara sura) och random människor som kom fram till en och frågade vilka det var man skrek till och önskade en lycka till. Det finns så många fina människor. Även många andra människor som inte är lika trevliga och kan gå under namnet directionators (stavade jag det rätt?) men men.
Jag tycker faktiskt (det kommer låta töntigt men) att jag har förändrats liiite som person efter det här. Jag har blivit en van stalker och det är en del av mig som jag tycker om. Så tack till alla som gjorde det möjligt för mig att se de så många gånger!
Så, nu har jag flummat iväg lite och blivit lite blödig (konstigt ord) så nu ska jag runda upp det hela lite.
Jag kommer att lägga in massor av bilder sen och berätta liiiiite mer (har berättat ganska mycket). Så puss och kram.
P.S orkar verkligen inte läsa igenom hela texten men är det något konsitgt stavlfel så döm mig inte. Jag skrivet bara snabbt och ibland lite slarvigt.
Vi stod faktiskt utanför deras hotell flera gånger trots att många sa att de inte bodde där (det har jag lärt mig, att inte lita på folk, låter kanske hemskt men det är sant. Jag, Alex och Hedda tänkte på det förrut. Många (då menar jag poliser och personalen på hotellet) försöker lura oss ihopp om att man ska gå hem. Tyvärr (för de) funkar det inte alltid, även om jag går ifrån ett ställe där jag VERKLIGEN inte är välkommen så stannar jag kvar för oftast är det man själv som har rätt konstigt nog.
I alla fall, vi stod utanför deras hotell och väntade. Vi hoppades på att de skulle komma ut eftersom att det inte var så mycket fans utanför och alla var ganska lugna. Men vad gör de då? Jo de tar bakvägen! Jag vet att de är kända och sånt och att det antagligen är säkerhetsvakterna som tar ut de genom den vägen, men ändå. Jaja, ska inte vara bitter för jag fick se VÄRLDENS VACKRASTE MÄNNISKOR på en balkong istället (alltså fyra gånger) i rad. Och det var UNDERBART. Det är svårt att förklara känslan för någon som inte tycker om de och har upplevt det själv. Men man blir otroligt glad, glömmer bort alla bekymmer och allt man tänkt innan, man vill inte att ögonblicket ska försvinna och därför försöker man desperat att zooma in på mobilen och fokusera för att kunna ta bra bilder medan man skakar och skriker av lycka. Filmade även lite men det är mest jag som skriker. *Tumme upp* Men när de står på en balkong är det faktiskt tillåtet att skrika liiite tycker jag. Fangirlade grovt när jag hörde de prata genom megafonen (!!!!!), när Harry klappade händerna (hörde det!!!!!) och av MASSSOOOOR av andra anledningar. De är FAN PERFEKTA, förlåt för att jag svär, och de är såååååååååå sööööööööta och snyyyyyygga och allt!!!!
Fick även veta (typ första dagen?Jag såg alltså INTE detta.) att några tjejer hade blivit lite desperata i jakten på killarnas uppmärksamhet och ehm... dragit upp tröjan. Japp, och det funkade. Killarna stod och tittade, skrattade och log. Tycker ändå att det är lite roligt. Men jag gjorde såklart inte detta utan (oskuldfull som jag är) skrev jag en lite pervers skylt isället.
Tänker inte berätta vad det stod, lägger in en bild sen istället, men det handlar om det där med tjejerna. Sen hoppade jag upp på Alex axlar, för att synas ordentligt, höll mig krampaktigt fast och sträckte upp skylten (ett typ A3 papper?) och bad till Gud att de skulle se den. Och vet ni *tar ett djupt andetag* DET GJORDE DEM!!!!!! Eller ja, vi tror att Niall såg den först, log lite (man glömmer bort en hel del för man är helt tagen av ögonblicket) och sa något till Zayn som blickade ut över havet med skrikande tjejer (och några killar) och hittade mig och Alex. Han log och gjorde tummen upp. Jag får då panik och börjar skrika. I samma stund ser han detta och härmar mig och Alex och fanboyar och vinkar!!!!!!!!! ÄLSKADE MÄÄÄÄÄÄÄNISKA!!!!!!! Bröt ihop och ville bara gråta av lycka. Men Alex och Hedda skrek att jag skulle fortsätta hålla upp skylten så det gjorde jag. Försökte desperat att få de andra att se skylten. Vi tror att Liam såg den och log. Och Louis måste ha sätt den men han är ganska upptagen med sig själv, och det kan jag förså, jag menar har ni sett den mannen. Han är fan perfektion!!!!!! Sen när de underbara varelserna har gått in i bilen börjar jakte på de igen. Alla trycker sig ner mot vägen för att få en skymt av de genom bilrutorna (som tyvärr är tonade) och då gäller det att hålla ihop. Det gjorde jag och Alex men vi tappade bort Hedda i havet av alla människor så vi sprang ner till gatan bara vi två. Vi går nerför gatan och ser deras bil komma åkandes. Jag drar då upp skylten igen och vinkar så att min arm nästan ramlar av och springer efter bilen en bit. Märker sen att skylten är åt fel håll *tumme upp* men de MÅSTE ha sätt mig och känt igen mig (speciellt eftersom att jag hade sprungit efter deras bil en annan dag, tror det var dan innan?. I alla fall, nu ligger skylten bredvid mig och den kommer föralltid att vara helig för mig. Ska rama in den. Bryr mig inte vad folk kommer tycka om den när de ser den.
Man måste ha väldigt mycket tur för att kunna se de, eller asså efter några gånger så blir man van och börjar förstå liiiiiite hur allt fungerar men många saker fortsätter att förvåna än. Men många gånger har det varit att man varit på rätt plats vid rätt tillfälle.
Det har varit helt underbara dagar ots att jag varit kissnödig ungefär hela tiden, varit nervöst och bitit sönder mina naglar, spenderat en alldeles för stor summa pengar på onyttigheter istället för mat och spenaderat många timmar ute i kylan och regnet. Men allt det där vägs upp av att man får se de MEST UNDERBARA VARLSERNA NÅGONSIN. Och där inkluderas PAUL som är en av de coolaste personerna! Btw så RÖRDE HAN MIG!! Eller jag stod med min armbåge vid armen och då gick han in i den när han skulle förbi. Fangirlade då med! :D Vill även tacka Pelle (Bert) för hans utrop i megafonen och för att han var trevlig och informerade oss. Vissa poliser var också trevliga (andra var bara sura) och random människor som kom fram till en och frågade vilka det var man skrek till och önskade en lycka till. Det finns så många fina människor. Även många andra människor som inte är lika trevliga och kan gå under namnet directionators (stavade jag det rätt?) men men.
Jag tycker faktiskt (det kommer låta töntigt men) att jag har förändrats liiite som person efter det här. Jag har blivit en van stalker och det är en del av mig som jag tycker om. Så tack till alla som gjorde det möjligt för mig att se de så många gånger!
Så, nu har jag flummat iväg lite och blivit lite blödig (konstigt ord) så nu ska jag runda upp det hela lite.
Jag kommer att lägga in massor av bilder sen och berätta liiiiite mer (har berättat ganska mycket). Så puss och kram.
P.S orkar verkligen inte läsa igenom hela texten men är det något konsitgt stavlfel så döm mig inte. Jag skrivet bara snabbt och ibland lite slarvigt.
Kommentarer
Trackback
